Election

The 2008 election is without a doubt the greatest election in U.S. history: the country is embroiled in a war with an enemy that cannot be pinned to one specific area, and you had a woman, an African-American (or black if you ask my friend Kimya), and a war hero – all running for the highest office. Just savor the thought!

A national newspaper proudly reported that McCain is disliked in his own home town. Well, not quite true – the reporters were visiting Sedona, a bastion of granola eating, monkey touching, democratic sissies and New Age eggheads who have migrated there from all over the country (because of the scenery and the “positive energies”). The McCains happen to own property there (it’s an awfully pretty area), but that doesn’t make it their “home town.”

I was adament that the U.S should NOT invade Iraq. I believe I have been proven right more than once. However, if the U.S. were to pull their troops out tomorrow without finishing the job, the “terrorists” in Iraq will call it as a win in their favour, and they will take the fight to the U.S. Therefore I believe that the U.S. require a strong president who won’t succumb to the pleas to end the war in Iraq before the country can be truly handed over to the Iraqis. Unfortunately I believe Obama will pull the troops out too soon, which will be a huge mistake. Also, I’m not too fond of the gunlaws the democrats will enact (and re-enact – hello Brady Bill II) if/when they come to power again.

DC vs. Heller

Idag kom U.S. Supreme Court’s beslut i fallet DC vs. Heller. Fallet var följande: Heller arbetar som polis vid en av de federala byggnaderna i Washington DC. Washington DC har förbjudit ägandet av pistoler och revolvrar sedan 1976 pga den höga mängden av dödsfall till följd av enhandsvapen. Förbudet har dock inte resulterat i en minskad mängd dödsfall då (som bekant) kriminella sällan bryr sig om dylika lagar och förbud. Heller överklagade lagen då han vill ha rätt att försvara sig och sitt hem i enlighet med den amerikanska konstitutionens andra tillägg – vilket lyder: “A well-regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed.”

Yttrandets första stycke förklarar situationen:

District of Columbia law bans handgun possession by making it a crime to carry an unregistered firearm and prohibiting the registration of handguns; provides separately that no person may carry an unlicensed handgun, but authorizes the police chief to issue 1-year licenses; and requires residents to keep lawfully owned firearms unloaded and dissembled or bound by a trigger lock or similar device.

Respondent Heller, a D. C. special policeman, applied to register a handgun he wished to keep at home, but the District refused. He filed this suit seeking, on Second Amendment grounds, to enjoin the city from enforcing the bar on handgun registration, the licensing requirement insofar as it prohibits carrying an unlicensed firearm in the home, and the trigger-lock requirement insofar as it prohibits the use of functional firearms in the home.

The District Court dismissed the suit, but the D. C. Circuit reversed, holding that the Second Amendment protects an individual’s right to possess firearms and that the city’s total ban on handguns, as well as its requirement that firearms in the home be kept nonfunctional even when necessary for self-defense, violated that right.

Det som debatterats de senaste hundra åren är huruvida tillägget skall tolkas som att konstitutionen säger att den enskilda individen äger rätt att äga och bära vapen (”bear” kan även betyda använda, även om detta inte diskuterats) eller om det avser rätten för miliser att äga vapen. (Som kuriosa kan nämnas att konstitutionen även förbjuder en sk “standing army,” dvs en armé som alltid står redo, kontra en milis som endast aktiveras vid behov. Därför är amerikanska försvaret egentligen grundlagsvidrigt, men det är få som vill debattera den frågan…)

Vad amerikanska högsta domstolen kom fram till var följande: totala förbud av vapen är grundlagsvidrigt och att kräva att vapen som förvaras i hemmet förvaras oladdade och låsta med ett vapenlås är likaledes grundlagsvidrigt (då de förhindrar/försenar individens förmåga att försvara sig, de sina och sitt hem från en inkräktare).

Domstolens beslut gör det dock inte möjligt för alla individer att äga vapen – psyksjuka samt grova brotslingar (dvs “felons”) kommer inte heller i framtiden att få äga vapen. Deras beslut skyddar enbart den laglydiga individens rätt att försvara sig, de sina, och sitt hem.

Då jag själv varit laglydig vapenägare i USA så anser jag att detta är ett positivt beslut. Precis som Claes Johansson försökte i Sverige så har lagstiftare och politiker i USA agerat utifrån tron att man kan påverka de kriminellas förmåga att ta till vapen genom att straffa (mao hindra) de laglydiga från att äga vapen för lagligt bruk. U.S. Supreme Court har nu satt stopp för dessa extrema (och orättvisa) förbud.

Och för dem som undrar – nej, jag anser inte att Sverige skall anamma samma regelverk.

Ett skäl till varför livstid skall vara livstid

Jag är för dödsstraff. Det finns individer på denna planet som förbrukat sin rätt att existera, så är det bara. Dock är jag mot avrättningar av oskyldiga. Och det är här det blir komplicerat (eller nja). Det finns allt för många fall där oskyldiga personer dömts till döden för något de är helt oskyldiga till. Detta kan ske pga dålig/felaktig bevisning, en dålig försvarsadvokat, en jury som är/blir negativt inställd mot den anklagade av någon anledning, med mera med mera. Men å andra sidan har vi de som utan tvivel är skyldiga – personer som begått brott inför vittnen och/eller där det finns så mycket bevis att själva rättegången endast är formalia.

På sistone har det varit en debatt om tidsbestämda straff. Mattias Flink vill få sitt livstidsstraff tidsbestämt till 24 år. Jag är skeptisk. Jag är inte skeptisk pga Mattias Flink eller hans gärningar, utan jag är skeptisk för att det finns individer som inte under några som helst omständigheter borde släppas ut i samhället igen. Det finns individer som alltid kommer att vara en risk för sin omvärld oavsett hur länge vi väntar med att släppa ut dem. Dessa individer är immuna mot “vård” – de är mental inkapabla att bete sig som oss andra. Ofta faller dessa individer inom ramen för psykopater och andra anti-sociala personlighetsstörningar. Dessa individer kan inte vårdas – de kan i bästa fall bara förvaras. Mattias Flink är inte en av dem, även om jag har full förståelse för om de anhöriga till hans offer inte håller med mig – de har förtjänat den rätten på det mest smärtsamma sätt.

Det finns mycket negativt som kan sägas om USA’s rättssystem, men deras straffskalor har mer att erbjuda än våra svenska. Om vi bortser från dödsstraffet så har de två straff som jag tycker att vi skulle anamma i Sverige: livstid (i dess korrekta bemärkelse) samt “X to life” (där X är ett årtal). Detta skulle betyda att om vi har en person såsom Tommy Zethraeus, som sköt ihjäl fyra personer som hämnd för att han blivit avvisad från en nattklubb, så har han förtjänat livstid (alternativt “minst 20 år”). Vad “livstid” innebär är att han ska sitta i fängelse tills han dör av naturliga orsaker. Punkt. Skulle han däremot dömas till “minst 20 år” så ska han avtjäna minst 20 år innan man tar ställning till om han är rehabiliterad och redo att leva ute i samhället. Finner man att så inte är fallet så får han sitta ytterligare 5 år innan han har rätt till en ny prövning, osv osv.

Jag förstår inte varför vi i Sverige envisas med att kalla det livstid om de straffade i normalfall kommer ut efter 17 år. Då är det ju inte livstid. Kalla det för vad det är! Livstid skall vara tidsbestämt – sekunden efter att du drar ditt sista andetag så har du avtjänat ditt straff. För individer som eventuellt inte förtjänar ett lika hårt straff så kan vi ha “minst 20 år,” och för alla övriga kan vi ha tidsbestämda straff i normal bemärkelse.

Anledningen till att jag skrivit detta inlägg är att jag läste följande artikel om en person som jag anser egentligen borde avlivas men som “endast” riskerar livstids fängelse eftersom hans offer överlevde:

Prosecutor Details Rape That Lasted 19 Hours
By JOHN ELIGON

The time crept by so slowly and painfully that the 23-year-old Columbia University journalism student had decided it was time to end her life.

Over many torturous hours, she had been repeatedly raped, sodomized and forced to perform oral sex, a prosecutor told a jury on Thursday. The accused, Robert A. Williams, 31, had doused the woman’s face and body with boiling water and bleach, forced her to swallow handfuls of pills and to chase them with beer, sealed her mouth with glue, and bound her wrists and legs with shoelaces, cords and duct tape, said the prosecutor, Ann P. Prunty. And now, Ms. Prunty said, he was asking the woman to gouge out her own eyes with a pair of scissors.

And so the woman, sitting on the floor of her studio apartment in Hamilton Heights and holding a pair of scissors between her knees — the blade pointing toward her face — tried to stop the suffering. She lowered her face to the blade, but turned her head at the last moment, trying to stab herself in the neck instead of her eyes.

The scissors slipped from her grasp, the suicide attempt failed, and the woman suffered several more hours of torture, Ms. Prunty said.

The woman survived the nearly 19-hour ordeal, which ended, Ms. Prunty said, when she used a fire started by Mr. Williams to burn the cords that secured her wrists to a futon.

Mr. Williams went on trial Thursday in State Supreme Court in Manhattan, where he faces 71 criminal counts, including attempted murder, rape, arson and assault. If convicted, he could spend the rest of his life in prison.

Mr. Williams, who was homeless at the time of his arrest about a week later at the scene of a burglary in Queens, has a lengthy police record dating to his childhood, the authorities have said.

He was charged in a murder as a juvenile, though the outcome of that case is sealed, a law enforcement official said, and he spent eight years in prison for an attempted-murder conviction in 1996.

The prosecution began presenting its case with Ms. Prunty’s vivid, step-by-step account of the attack, which she said began about 10 p.m. on April 13, 2007, and lasted until 4 p.m. the following afternoon. Mr. Williams’s lawyer, Arnold J. Levine, did not make an opening statement. Outside the courtroom, Mr. Levine declined to talk about his strategy. In hearings before the trial, he seemed to indicate that he would challenge witnesses’ identification of his client.

The victim and several witnesses in the six-story apartment building where the woman lived picked out Mr. Williams from lineups, Ms. Prunty said. She said that DNA evidence also linked him to the crime.

Justice Carol Berkman, who is presiding over the trial, found in October that Mr. Williams was mentally fit for trial. After that decision, Mr. Levine said he was considering a mental illness defense.

As Ms. Prunty delivered her opening statement, Mr. Williams sat slouched in his chair, with his head tilted downward.

On the night of the attack, the victim, a month from graduating with a master’s degree, was at Columbia, putting the final touches on her résumé for a job fair the next day, Ms. Prunty said. When she arrived at her apartment building, she got on the elevator and found Mr. Williams inside, Ms. Prunty said. She rode with him to her floor, and could hear him follow her as she navigated the long L-shaped hallway to her apartment.

As the woman entered her apartment, Ms. Prunty said, Mr. Williams asked her if she knew where a Mrs. Evans lived. The woman stopped to answer.

“Her kind moment of hesitation would cost her,” Ms. Prunty said.

Mr. Williams forced his way into the apartment, Ms. Prunty said, put the woman in a chokehold, and slapped her cellphone from her hand. Mr. Williams slammed the door behind him, and “her Friday the 13th nightmare began,” Ms. Prunty said.

Mr. Williams turned a clock by the woman’s bed to the wall and made her take off her watch so she would not know what time it was, Ms. Prunty said. He raped her repeatedly and cut her hair because “he wanted to see her face, her fear and humiliation.”

He made her sit in her bathtub, and that was the first time he told her to gouge her eyes, Ms. Prunty said. He punished her for refusing by boiling water in a kettle and throwing it on her, the prosecutor said. The water jolted her so much that she broke through the bonds on her wrist, Ms. Prunty said, as the skin on her chest, torso and thighs blistered. (On hearing this detail, one of the jurors shook his head and covered his mouth.)

“Just kill me! Just kill me!” the woman pleaded, Ms. Prunty said.

Later, after her failed attempt to kill herself with the scissors, Mr. Williams threw a heavy object at the back of her head, cracking her skull, Ms. Prunty said.

Mr. Williams was intent on damaging her vision because, Ms. Prunty said, “a blind witness could never identify her attacker.”

Mr. Williams eventually slit the woman’s eyelids and face with a butcher knife, Ms. Prunty said, but she did not lose her vision. He fastened her legs and arms to a futon, and she lost consciousness.

When she awoke, she again pleaded for him to kill her, but heard no response. He was gone.

Mr. Williams “only stopped when he could no longer feel the scourge of control over another human being,” Ms. Prunty said.

The woman smelled smoke, Ms. Prunty said, so she wriggled her legs free and pulled the futon away from the wall. She used the fire to free her arms, Ms. Prunty said, and then ran through the smoke to her door. It took her several attempts to open it because her hands were limp and numb, Ms. Prunty said.

The woman ran through her hallway seeking help, Ms. Prunty said, “an image of the walking, living dead.”

D-vitamin = mindre risk för hjärtinfarkt, eller?

Idag rapporterades det att en studie vid Harvard School of Public Health efter tio år kommit fram till att D-vitamin minskar risken för hjärtinfarkt. Solljus är den största källan av D-vitamin.

Okej…

Studien följde 18 225 män i åldern 40 till 75 år (torde alltså varit 30 till 65 när studien inleddes). Aftonbladet rapporterar att, “Under den aktuella tidsperioden drabbades 454 av männen i studien av hjärtinfarkt. När männens blodprover analyserades visade det sig att risken var mer än fördubblad för de som hade lägst halter av D-vitamin i blodet. Dock löpte även de som hade genomsnittliga halter av D-vitamin i blodet en 60 procent ökad risk.” SvD rapporterar dock, “I en stor studie där man gav 36 000 kvinnor tillskott av D-vitamin visade det sig att infarktstatistiken inte förbättrades. Enligt forskarna kan det bero på att det krävs betydligt större doser för att ge effekt.”

Vad har de då missat?

Jo, häng med här:

• Deras slutsats är att en hög nivå av D-vitamin hos män minskar risken för hjärtinfarkt hos desamma.
• En bra källa för D-vitamin är solljus.
• Injekterat D-vitamin minskade inte risken för hjärtinfarkt hos kvinnor.

Betyder detta då att kvinnor och män tillgodogör sig D-vitamin på olika sätt, att injekterat D-vitamin inte är “lika bra” som D-vitamin från solljus, eller att krävs det större doser av D-vitamin vid injektion än det man får genom att sola?

Hmmmmm…

Vänta litet… Har vi kanske missat något fundamentalt? Har vi förblindats av solljuset och klampat rakt in i ett lysande exempel på ett syllogistiskt fel?

Vi vet följande:

1. Män med hög nivå av D-vitamin i den aktuella studien löpte mindre risk för hjärtinfarkt.
2. Männen med hög nivå av D-vitamin hade fått den genom solljus.

Men vad är ett rimligt antagande om män som är ute i solljus?

Hmmmmm…

Och vad vet vi definitivt har en inverkan på våra kroppars välbefinnande och förmåga att hålla sig frisk?

Hmmmmm…

“Kan jag få Fysisk aktivitet för 5000 kr?”

En man (eller likväl en kvinna) som är utomhus mycket (och samtidigt råkar få en solbränna samt hög nivå av D-vitamin) tenderar vara mycket mer fysiskt aktiv än en person som håller sig inomhus. Detta förklarar även varför injektioner av D-vitamin inte har någon verkan – hög nivå av D-vitamin är bara en bi-effekt av att man befinner sig utomhus och det är den fysiska aktiviteten som är den verkliga anledningen till att risken för hjärtinfarkt minskar så markant.

Maybe? Maybe not?